Om mitt enormt intressanta liv

Jag saknar Londonfolk som in i. Långt ifrån alla (dryga jobbmänniskor och sånt) men många!
Har inte riktigt tänkt på det förrän nu i efterhand, hur sjukt speciella alla på mitt jobb var. Här är några:

Va - otrevlig attitydstjej som dock var väldigt schysst oftast. Köpte choklad och sånt till mig hit och dit, men snackade säkert en del skit om mig med, liksom om alla andra. Efter att ha jobbat med henne några månader tog man tyvärr efter en del i sitt beteende.

Anthony - Ofta världens bästa chef. Helt seriöst, så sjukt duktig på vad han gör! Men ljuger och överdriver som fan.

Jenny - Leker sexig? Vet inte hur man ska beskriva henne, men berättade fritt att hon sällan har trosor på sig på somrarna, sa till Sofia att hon inte hade några en dag, klängde på killar (Carlos! haha hon skulle bara veta...) och gjorde sexuella ljud lite då och då. Och just det - hon har dansat pole dance och kan göra alla steg utom ett. Wiie

Ceasar - Min prinsessa. När telefonen ringer kan man höra på signalen om det kommer inifrån affären eller inte. Men inte Ceasar. Därför ringde jag ofta ner, hoppades att han skulle svara för att få höra hela hans trevliga stämma - "good afternoon, energie / miss sixty, carnaby street, ceasar speaking, how can i help?" , fnissade och la på.

Joshua - Kanadensare som kom till England med sitt band.
De flyttade senare till Leeds där de bor än idag, bandet går bra och de ska spela i slutet av juni någonstans där.
Pojkar som jobbat / jobbar hårt och förtjänar uppmärksamhet! Nu funderar de på semester i södra Sverige eller Köpenhamn. Lär ju inte bli av om jag känner honom rätt (killen har ALDRIG pengar, haha!) men kul hade det varit!
http://www.myspace.com/citiesbetweenus