Grannbesatta

Döden. Helt seriöst, är detta ett skämt?

Har nyss läst alla mina blogginlägg. Fyfan vilken tid det har varit. Alla minnen, alla galna händerser sitter jag här och funderar på nu. Jo, för det är väl typ allt som finns att göra?
Ska snart till arbetsförmedlingen och sen hem till Emelie för att titta på när hon underhåller sin lillebror. Mest för att inte sitta här hemma och ruttna ihjäl liksom. Alltså jag måste resa.
Funderar på att bli au-pair ett tag, synd att de flesta vill ha en ett år bara. Bryssel hade varit...annorlunda. Mer och mer sugen ju mer jag tänker på det. Då hade jag dessutom kunnat läsa franska samtidigt, perfekt?

Lyssnar på gamla låtar också. Anna Ternheim - Shoreline . Staind + Fred Durst - Outside . Spec den sista är minnen, det är min låt. Från London. Från Juan-Felipe-tiden.

Nej men seriöst nu får jag panik. Måste göra något. Ska man läsa annars eller? Men kommer jag inte in är jag tillbaks på ruta 1, vad ska jag då bli? Får bara söka en gång. Men först får man väl testa. Eller ska jag?

Ps.
Mija vad är det med oss och grannar? Hahaha. I fredags skulle jag och mija chilla hos henne. Jag såg att hennes granne (som vi hörde hade någon sorts fest) var inne på facebook så jag tog hennes dator och skrev "Sänk musiken!"
Sen skriker de från balkongen och jag börjar prata med dem, sen kommer de upp. Fyra pojkar, Mija låtsades ta en dusch eftersom hon...inte var i det piggaste laget liksom. Jag snackar lite med dem och de bjuder ner oss till dem. Tjugo minuter och arton trappsteg senare var vi inne hos Stiffe och "festade"! :D hahaha. Kul! Inte första gången hon och jag på någon skumt sätt lyckas ta oss in.. Sist var det min granne som fick besök. Men den historian är sjukt mycket roligare

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0